Anton 1 månad

Idag är det 1 månad sen jag fick hålla vår lilla kille för första gången.Han är en sån lugn, nöjd och go kille. Han gillar att vara med och sover bäst när det är mycket stoj omkring. Han ammas cirka 2-3 gånger per natt. Jag vill bara pausa just nu, tiden bara flyger iväg. Mammas lilla pojke bara växer och växer. Vi var på BVC igår och på en månad har han gått från 3120 g ner till 2800 g på några dagar och nu upp till 4250 g. Bvc undrar om jag har grädde i brösten? Han är nu 52cm lång. Vi tränar att ligga på mage och det går fint för han är väldigt stark.

Här kommer lite bilder från hans första månad.

Besök

Idag har Fredrik och tjejerna köpt en familjesäng. Flickorna sover inte hela nätter i sin säng utan ropar gärna in någon av oss. Det är svårt för Fredrik att dela på sig så nu får de tre sova tillsammans.

Runt halv två kom farfar och farmor på fika. Med sig hade de två "Antonbuketter", den ena var från dem och den andra från gammelfarmor.

I morgon ska jag rensa ut bland barnens trasiga leksaker.

Skönt att vara ute i friska luften idag.  Ikväll blir det ugnsstekt falukorv med ris till middag.

Tröttmössa

Så här ser man ut när man är jättetrött. Nu sover Anton bättre och bättre på nätterna men sover han för bra håller mina bröst på att explodera och hans blöja börjar läcka. Så himla typiskt!

Fler presenter

Vi har fått massa presenter från alla håll och kanter till Anton. Igår kom bror och Ingela hit och då fick vi fina kläder. Tjejerna blev  så glada över att träffa dem, de är idolerna för tjejerna.

Våra grannar Hanna och Martin kom med en jättefin body och våra andra grannar Jasmina och David har donerat pojkkläder.

I veckan kom det här häftet teckningar från min klass 1B. Jag blev så glad. Jag saknar mina elever och kollegor. En del killar hade gjort röda hjärtan med mitt namn i, det är så man smälter.
I vår ska jag åka och hälsa på dem med Anton. Kram på er alla på Örbyskolan <3

Hemkomst

Sen vi kom hem med Anton har vi fått fina blommor av min kusin Ann och Micke som är mitt kusinbarn. Det var jättefina blommor som gick i lila. Ledningen på mitt jobb skickade jättefina tulpaner och en jättesöt nalle som pryder Antons säng. Min pappa och fru Helena kom och hälsade på i onsdags och träffade Anton för första gången. Han fick strumpor och två bodysar från Schweiz. Tjejerna fick varsin tröja. Anton är helcool och nöjd med livet och gillar att gullas med. Hittills tar vi det lugnt med besök för det är mycket sjukdomar därute och det räcker att han matas med sina syskons bacillusker från förskola och skola. Jag ammar i och för sig, men ändå inte kul om han blir jättesjuk nu. Sen när våren kommer och det blir lättare med promenader och jag kan röra mig mer kommer jag att höra av mig till er som vill träffas =) Mary, vår BVC-sköterska kom och gjorde hembesök hos oss när Anton var 1 vecka gammal. Hon är så gullig och hon har hand om alla våra barn. Det känns tryggt att ha samma. Nu är Anton lite mer än två veckor gammal och som sagt han sover 3-4 timmar i sträck på nätterna och sen är han jättehungrig. Han har varit på första BVC-besöket på BVC och där fick han beröm för viktuppgången. Han hade gått upp drygt 400 g på en vecka och vuxit 2,5 cm sen han föddes. Han vägde 3120 g när han föddes och var 48 cm lång. Han vägde tyngst vid födseln av våra barn. Det är ändå kul att se likheten mellan våra barn, det är lika mycket hår på alla samt alla har den söta lilla pussmunnen och blågrå ögonen som förmodligen blir grönbrungula efter ett år som på tjejerna. Ja vi är så stolta över våra guldklimpar och erhört tacksamma över att alla våra barn är friska!

Antons födelsedag

Vi fick en tidig tid att komma till sjukhuset. Kl 07.10 skulle vi till avdelningen för kejsarsnitt. Kl 06.00 kom min bror Johan och hämtade Isa och Ebba, de skulle sova hos dem i Sollentuna en natt. Isa var nervös att sova borta så hon vaknade kl 03.00. Då vaknade även vi. Jag var också rätt nervös och pirrig. Innan vi åkte till SöS var jag tvungen att fasta samt duscha två gånger, en gång kvällen före och en på morgonen. Sen tog vi bilen till SÖS, vi var mycket förväntansfulla. När vi kom dit fick vi gå in och byta om på en gång. Fredrik försökte hitta en parkeringsplats så han kom lite senare. Efter vi hade klätt på oss snygga operationskläder och tagit Alvedon fick vi gå ner till operationssalen, där träffade vi kring 8 människor som skulle hjälpa till med vår pojke. Alla är alltid lika trevliga och den här gången var jag väldigt spänd. Jag tyckte att ryggmärgsbedövningen kändes väldigt mycket och hjärtat bankade snabbt och högt. När bedövningen hade kickat in började de att dra ut honom. Sen säger en sköterska att nu är han ute, men jag hörde inget skrik. Jag hann tänka väldigt mycket innan han till slut pep till och sen kom världens skrik.
Vilken lättnad!! Å tårarna rann nerför kinderna. Han var så perfekt och lik sina systrar som nyfödd. Tio fingrar och tio tår. Mörkt hår och en jättesöt pussmun.

Sen blev jag ihopsydd och vi fick åka till uppvaket. Anton var helt slut och bara sov. När jag började känna mina tår igen fick vi åka till avd 73. Där fick vi ett familjerum, tack och lov och Fredrik tog hand om mig på bästa sätt. Första dygnet sov Fredrik med mig och andra dygnet åkte han och hämtade tjejerna hos Johan.

På fredagen kom farmor Jill, Fredrik och tjejerna och träffade Anton. Det var helt overkligt. Ebba såg helt chockad ut, men båda blev glada. Vi bestämde oss för att tilltalsnamnet skulle vara Anton, fint namn efter gammelfarfar, Richard som mellannamn eftersom alla män på Fredrik och min sida har det som andra namn, Ebba och Isa ville ha med Lucas så då får han heta det i tredje namn.

Sen blev jag väldigt trött och tjejerna och pappa åkte hem. Den här gången har det tagit längre tid att komma tillbaka efter operationen, det är inte så konstigt iof. Jag är i alla fall en mycket stolt trebarnsmamma och jag är stolt över Fredrik som tar hand om mig och hemmet.

Kejsarsnitt

Onsdagen den 26 feb kl 12.00 kom farmor Jill hem till oss för att ta hand om Isa och Ebba när vi skulle på inskrivning. Vi fick träffa tre läkare inför snittet i torsdags. Vår barnmorska var samma läkare som hade tagit hand om Ebba för 3 1/2 år sen. Världens härligaste och det kändes som en trygghet när vi kände till varandra. Inskrivningen gick super och smidigt. Anledningen till att vi gjorde ett tredje snitt är att vi inte får föda andra vägen efter två snitt plus att Anton låg med rumpan neråt precis som Isa, men det gör inte mig något.