Jag har alltid fått höra att jag ser yngre ut än jag är, vilket är en komplimang. Jag har alltid känt mig ung. Jag har skojat med andra i min ålder som har fått gråa hår. Men imorse såg jag helt plötsligt ett VITT hårstrå i mitt hår och sen hittade jag ett till. Mitt hjärta stannade och jag fick en chock. Det här skulle ju inte hända mig :-P. Detta blev en tuff morgon.
Ja vad tiden flyger iväg. Jag och min fina familj har nu bott i vårt hus i fyra månader och stormtrivs. Tjejerna älskar sin skola och förskola. Ebba går verkligen på världens bästa förskola med underbara pedagoger. Hon har en manlig pedagog på sin avdelning som hon avgudar och snart börjar en till. Jag tycker det är toppen att det är så många bra manliga förebilder i förskolan. Mer sånt!
Anton växer så det knakar och han gör framsteg varje dag. Han vägde 9,5 kg och var 71 cm på sin 8-månaders kontroll. Stora killen :-). Han är fortfarande en glad kille men vi börjar ana lite envishet också och det är ju klart att han ska vara envis. Han är ju trots allt mitt barn och alla barnen har fått min envisa gen. Man kommer långt med envishet.
Allt är som sagt bra i Huddinge och snart kommer december och då händer mycket kul. Vi har bestämt oss för att köpa en plastgran i år för att vi misstänker att Anton kommer gå hårt åt den.
Hej så länge!
