Isabella har otursvecka

Det hela började i tisdags eftermiddag. Jag hämtade henne kl 15 från förskolan. Vi träffade Max och Anja och barnen lekte lite. När vi skulle gå in, ville ju inte Isa gå in som vanligt. Jag fick tjata och tjata. Vi har väldigt halt på vår gata och det ligger en del vatten på isen. Jag försökte ta hennes hand men hon skulle minsann gå själv. Rätt var det är så ligger hon i en vattenpöl och simmar. Det var bara att dra upp ungen och in i duschen på en gång. Isabella grät stora krokodiltårar. Samtidigt vaknade Ebba i vagnen och där ville ju inte hon ligga och stirra. Jag blev lite lätt stressad.

Jag började laga mat, Korv Stroganoff med ris. Fredrik ringde och berättade att han skulle bli sen på obestämd tid. Vi började att äta och efter blev det ris och lite korv på Isas tröja, jag bad henne gå upp och byta tröja. Isa gick upp och hämtade en tröja och sen hör jag hur hon började gå nerför trappan igen och sen hörde jag en duns och sen ser jag hur hon flyger nerför trappan som en liten boll. Hon tittade på mig och sen började hon gallskrika. Jag kände hur adrenalinet började pumpa. Älskade barn! Jag tog henne i min famn och ser att hon har rivit upp hela ryggen. Vi har precis satt fast halkskydd på trappan som hon rev sig på. Ajaj! Hennes rygg var helt blodig och jag kramade henne. Hon grät och sen kräktes hon på golvet. Jag ringde till Vårdguiden och berättade händelseförloppet och dom beordrar mig att åka in till Astrid Lindgrens barnsjukhus hon slog i huvudet och kräktes.

Fredrik kom hem och fick snabbt svida om för att sen åka till sjukhuset, han ringde farmor också så att hon kunde köra och Fredrik kunde sitta där bak med Isabella. Jag kramade om lilla Ebba som var helt förtvivlad efter allt gråt från storasyster. Vi kramade varandra och sen satte jag mig i soffan och väntade på att Fredrik skulle ringa mig med goda nyheter, det gjorde han någon halvtimme senare. Hon hade blivit kollad, huvudet och rygg och allt såg bra ut. Sen hade doktorn plåstrat om henne. Stackars älskling! Jag är mycket stolt över att hon var så tapper. Hon fick ett bokmärke som bevis.

Igår vaknade vår lilla stumpa med massa nysningar och igår kväll kom snoret. Idag har vi tagit det lugnt. Jag var helt övertygad om att hon hade feber, för hon var stekhet men hon har bara haft 37.3 grader. Hon har varit högt och lågt härinne så vi tog en promenad med barnen på eftermiddagen. Snacka om otur hon har haft, men ändå tur i oturen. Jag är oerhört tacksam över att hon klarade sig så bra i fallet. Tänker på vad som kunde ha hänt, men tyvärr lär det inte bli sista gången någon av barnen ramlar i trappan.