Tufft uppvaknande

Jag har alltid fått höra att jag ser yngre ut än jag är, vilket är en komplimang. Jag har alltid känt mig ung. Jag har skojat med andra i min ålder som har fått gråa hår. Men imorse såg jag helt plötsligt ett VITT hårstrå i mitt hår och sen hittade jag ett till. Mitt hjärta stannade och jag fick en chock. Det här skulle ju inte hända mig :-P. Detta blev en tuff morgon.

So are the days of our lives

Ja vad tiden flyger iväg. Jag och min fina familj har nu bott i vårt hus i fyra månader och stormtrivs. Tjejerna älskar sin skola och förskola. Ebba går verkligen på världens bästa förskola med underbara pedagoger. Hon har en manlig pedagog på sin avdelning som hon avgudar och snart börjar en till. Jag tycker det är toppen att det är så många bra manliga förebilder i förskolan. Mer sånt!

Anton växer så det knakar och han gör framsteg varje dag. Han vägde 9,5 kg och var 71 cm på sin 8-månaders kontroll. Stora killen :-). Han är fortfarande en glad kille men vi börjar ana lite envishet också och det är ju klart att han ska vara envis. Han är ju trots allt mitt barn och alla barnen har fått min envisa gen. Man kommer långt med envishet.

Allt är som sagt bra i Huddinge och snart kommer december och då händer mycket kul. Vi har bestämt oss för att köpa en plastgran i år för att vi misstänker att Anton kommer gå hårt åt den.

Hej så länge!

Såld!

Nu var det länge sen jag skrev. Vi köpte huset i Glömsta i början av maj och sen satte karusellen igång. Två dagar senare efter köpet skrev vi på ett mäklarkontrakt med Svensk fastighetsförmedling. Några dagar senare var fotografen här och tio dagar senare hade vi två visningar efter varandra. På den första visningen söndageftermiddag kom 8 barnfamiljer och på måndagskvällen när det ösregnade kom en 70-årig tant från Östermalm. Första budet lades på måndagseftermiddagen och det var på utgångspriset. Efter andra visningen var det tyst ett tag, sen ringde mäklaren och undrade om vi kunde ha en privat visning för ett par från Västerås? De hade missat visningarna och jag sa ja. Någon timme senare kommer ett till bud med en rejäl höjning från en ny budare och Västeråsborna ville också vara med på den nivån innan de ens hade sett huset. Då dunkade budare nr 2 till med 50.000 till och huset blev deras samma kväll. Västeråsborna blev besvikna men både jag och Fredrik kände oss nöjda. Så nu är huset sålt till en barnfamilj. Det gick smidigare än vad jag trodde att det skulle göra. I helgen var det Stockholm Marathon och Fredrik skulle springa för första gången. Han hade inte tränat några längre sträckor så han visste inte hur det skulle gå på slutet, men han kom i mål. Jag är så stolt över min fina man som kämpar. Jag borde följa hans exempel och bli lika målinriktad, men jag känner mig distraherad. I söndags var det Isas tur att springa, det är tredje gången hon gör det, men åren innan har hon fått springa med en förälder. Hon var taggad och inte alls nervös innan start. Vi och hennes hejarklack hade spridit ut sig kring hela banan för att heja. Fredrik släppte henne vid starten, farmor och farfar stod vid vätskekontrollen, Johan och Ingela vid mållinjen och jag stod efter målet med barnvagnen. Vi var jätteimpade allihopa då hon verkligen gav järnet. Hon orkade nästan hela vägen och saktade ner en gång. Tiden blev 8 min och 5 sek. Hon är så duktig och driven vår lilla gumma. Hon vill börja på alla olika sporter, de hon har pratat är tennis, badminton och basket. Hon är ju lång så basket kanske är nåt =). Ebba är en riktig busunge nuförtiden. Ända sen Anton kom har hon gått in i en fas när hon inte lyssnar på oss utan testar gärna våra gränser, mest pappas. Förr kunde jag bara ge henne en blick om hon var ute på hal is. Men nu får man använda mer än så, blickar och rösten. Det är svårt för att hon är så ruskigt charmig men jag vet att jag gör henne en björntjänst om jag inte visar henne vart gränsen går och vem som bestämmer. Hon vet när hon gör fel och hon kommer självmant och ber om ursäkt efteråt. Gullisen! Det är ju normalt beteende när det kommer in en ny familjemedlem och det är faser som barnen växer av. Nu ska jag ge Anton mat.

Världens bästa Anton

Idag har vi varit hos doktorn och tagit blodstatus på lillen igen eftersom han får i sig min medicin. Han är verkligen lugnet själv, inte ett ljud säger han när de sticker honom. Han kanske blir som tjejerna som älskar sprutor. Vilka knäppisar ;). Jag fick väga honom också och den här lilla killen som vägde 3120 kg när han föddes väger nu 6310 kg.

Jag anade att han låg där någonstans i och med att jag börjar få träningsvärk i rygg och armar när jag bär honom.
Han sover bättre och bättre och han somnar kring 20.00 och vaknar kl 01.00, äter och somnar om till kl 05.00-06.00, äter och somnar om. Jag känner mig som en ny människa.

Igår var dock ett undantag. Jag hade legat konstigt och ammat så jag hade världens dunkande huvudvärk under natten och tog två alvedon som inte hjälpte ett skit. Då tog jag en dundertablett kl 05.00 med morfin i som jag fick efter snittet och gick och la mig igen ett tag. Runt 07.00 skulle jag gå upp och fy fasen vad allt snurrade. Jag var helt groggy. Fredrik och Isa hade gått och jag var själv med två barn. Jag fick dra mig upp för trappan och jag blev så illamående. Jag fick ringa till förskolan som var så snälla att de kom och hämta Ebba, vi bor granne med förskolan som tur är. Sen blev jag vit i ansiktet och mäklaren och fotografen var på väg. Jag fick ringa hem Fredrik. Han kom och räddade mig och tog Anton tills tabletten släppte. Usch det gör jag aldrig om. Jag var helt skakis hela dagen.

Vi köpte en stor villa i helgen. Helt bara sådär. Vi har tittat runt omkring efter radhus och hus med bra planlösning för oss men dem har antingen legat på fel sida av stan eller varit för gamla and the list goes on....

Sen hittade vi detta hus som var väldigt fint i Glömsta. Det ligger lite off men det ska bli så skönt att få höra fågelkvitter mm. Barnen kan cykla omkring på lugna gator mm. Detta kommer bli super!

Veckans besök och träning

Varje dag lägger jag Anton på mage nu när han har blivit äldre. Han är riktigt stark och kan lyfta huvudet högt. Idag har han mest legat och sovit när han skulle träna, han är en skön kille som älskar att vila :-)

I torsdags var min kompis Jenny här. Vi jobbade ihop på Bear Factory. Så vi har känt varandra i 10 år ungefär. Hon är så gullig och det var jättetrevligt att ses igen. Hon hade med sig en massa fina kläder till Anton. Tusen tack!

I fredags åkte vi till min pappa och mummi. Jag och alla barnen tog en roadtrip till Sollentuna. Mummi var snäll och gick till badhuset med tjejerna och jag och Anton fixade grejer till gårdagens dop. Synd att vi bor så långt ifrån pappa. Vi har tittat på hus i närheten men vi båda jobbar söder om stan, det skulle bli för omständigt.