Jag har alltid fått höra att jag ser yngre ut än jag är, vilket är en komplimang. Jag har alltid känt mig ung. Jag har skojat med andra i min ålder som har fått gråa hår. Men imorse såg jag helt plötsligt ett VITT hårstrå i mitt hår och sen hittade jag ett till. Mitt hjärta stannade och jag fick en chock. Det här skulle ju inte hända mig :-P. Detta blev en tuff morgon.
Ja vad tiden flyger iväg. Jag och min fina familj har nu bott i vårt hus i fyra månader och stormtrivs. Tjejerna älskar sin skola och förskola. Ebba går verkligen på världens bästa förskola med underbara pedagoger. Hon har en manlig pedagog på sin avdelning som hon avgudar och snart börjar en till. Jag tycker det är toppen att det är så många bra manliga förebilder i förskolan. Mer sånt!
Anton växer så det knakar och han gör framsteg varje dag. Han vägde 9,5 kg och var 71 cm på sin 8-månaders kontroll. Stora killen :-). Han är fortfarande en glad kille men vi börjar ana lite envishet också och det är ju klart att han ska vara envis. Han är ju trots allt mitt barn och alla barnen har fått min envisa gen. Man kommer långt med envishet.
Allt är som sagt bra i Huddinge och snart kommer december och då händer mycket kul. Vi har bestämt oss för att köpa en plastgran i år för att vi misstänker att Anton kommer gå hårt åt den.
Hej så länge!
Idag har vi varit hos doktorn och tagit blodstatus på lillen igen eftersom han får i sig min medicin. Han är verkligen lugnet själv, inte ett ljud säger han när de sticker honom. Han kanske blir som tjejerna som älskar sprutor. Vilka knäppisar ;). Jag fick väga honom också och den här lilla killen som vägde 3120 kg när han föddes väger nu 6310 kg.
Jag anade att han låg där någonstans i och med att jag börjar få träningsvärk i rygg och armar när jag bär honom.
Han sover bättre och bättre och han somnar kring 20.00 och vaknar kl 01.00, äter och somnar om till kl 05.00-06.00, äter och somnar om. Jag känner mig som en ny människa.
Igår var dock ett undantag. Jag hade legat konstigt och ammat så jag hade världens dunkande huvudvärk under natten och tog två alvedon som inte hjälpte ett skit. Då tog jag en dundertablett kl 05.00 med morfin i som jag fick efter snittet och gick och la mig igen ett tag. Runt 07.00 skulle jag gå upp och fy fasen vad allt snurrade. Jag var helt groggy. Fredrik och Isa hade gått och jag var själv med två barn. Jag fick dra mig upp för trappan och jag blev så illamående. Jag fick ringa till förskolan som var så snälla att de kom och hämta Ebba, vi bor granne med förskolan som tur är. Sen blev jag vit i ansiktet och mäklaren och fotografen var på väg. Jag fick ringa hem Fredrik. Han kom och räddade mig och tog Anton tills tabletten släppte. Usch det gör jag aldrig om. Jag var helt skakis hela dagen.
Vi köpte en stor villa i helgen. Helt bara sådär. Vi har tittat runt omkring efter radhus och hus med bra planlösning för oss men dem har antingen legat på fel sida av stan eller varit för gamla and the list goes on....
Sen hittade vi detta hus som var väldigt fint i Glömsta. Det ligger lite off men det ska bli så skönt att få höra fågelkvitter mm. Barnen kan cykla omkring på lugna gator mm. Detta kommer bli super!
Varje dag lägger jag Anton på mage nu när han har blivit äldre. Han är riktigt stark och kan lyfta huvudet högt. Idag har han mest legat och sovit när han skulle träna, han är en skön kille som älskar att vila :-)
I torsdags var min kompis Jenny här. Vi jobbade ihop på Bear Factory. Så vi har känt varandra i 10 år ungefär. Hon är så gullig och det var jättetrevligt att ses igen. Hon hade med sig en massa fina kläder till Anton. Tusen tack!
I fredags åkte vi till min pappa och mummi. Jag och alla barnen tog en roadtrip till Sollentuna. Mummi var snäll och gick till badhuset med tjejerna och jag och Anton fixade grejer till gårdagens dop. Synd att vi bor så långt ifrån pappa. Vi har tittat på hus i närheten men vi båda jobbar söder om stan, det skulle bli för omständigt.
Anton har blivit 2 månader och växer i en rasande fart. Isa växte så här fort också och hon är lång för sin ålder. De båda brås på de Holländska generna. Ebba däremot har fått mina chilenska gener och är petit.
De senaste veckorna har förkylningarna avlöst varandra mellan barnen, men i påskas fick de vara friska och det var fullt ös hela påsken. På långfredagen kom våra vänner Johan och Jessica på lunch med sina två barn, Isabelle och Madeleine. De är i samma ålder som våra tjejer och de hade jättekul när de lekte. De hade med sig jättefina kläder till Anton och en fin påskblomma.
På påskafton åkte vi ut till min mamma för påsklunch. Alla syskon var där med sina barn så det var fullt ös. Vi åt god mat och barnen fick leta ägg. På morgonen hade barnen fått varsitt ägg från oss innehållande varsin klänning och godis. I vår familj kör vi inte med påakharen utan de är vi föräldrar som gömmer äggen. Anton fick fina kläder.
På söndagen åkte vi hem till mina svärföräldrar och åt lamm och massa annat gott. Kusin Adam var där och han tog hand om Isa och Ebba på bästa sätt.
Igår åt jag god middag på jobbet med mina kära kollegor. Anton blev gosad med hela kvällen och de hade köpt jättefina kläder till honom.
Idag skulle hela familjen på dop men livet ville något annat. Isa har blivit förkyld och Ebba snorar också. De fick bli så att jag och Anton fick åka själva. Min kompis Frida och hennes Anders döpte sitt tredje barn. Det var en jättefin ceremoni och efteråt fick vi god tårta.
Nu sover alla barn och jag fick lite tid att blogga.
Det är världens härligaste känsla att se sin son le för första gången. Han har skrattat i sömnen och han ler när han kissar men nu är det ett leende av glädje som jag har fått. Mys! Anton fortsätter att växa så det knakar och han får mer personlighet för varje dag som går. Han är världens bästa lilla kille!
Idag är det 1 månad sen jag fick hålla vår lilla kille för första gången.Han är en sån lugn, nöjd och go kille. Han gillar att vara med och sover bäst när det är mycket stoj omkring. Han ammas cirka 2-3 gånger per natt. Jag vill bara pausa just nu, tiden bara flyger iväg. Mammas lilla pojke bara växer och växer. Vi var på BVC igår och på en månad har han gått från 3120 g ner till 2800 g på några dagar och nu upp till 4250 g. Bvc undrar om jag har grädde i brösten? Han är nu 52cm lång. Vi tränar att ligga på mage och det går fint för han är väldigt stark.
Här kommer lite bilder från hans första månad.
Idag har Fredrik och tjejerna köpt en familjesäng. Flickorna sover inte hela nätter i sin säng utan ropar gärna in någon av oss. Det är svårt för Fredrik att dela på sig så nu får de tre sova tillsammans.
Runt halv två kom farfar och farmor på fika. Med sig hade de två "Antonbuketter", den ena var från dem och den andra från gammelfarmor.
I morgon ska jag rensa ut bland barnens trasiga leksaker.
Skönt att vara ute i friska luften idag. Ikväll blir det ugnsstekt falukorv med ris till middag.
Så här ser man ut när man är jättetrött. Nu sover Anton bättre och bättre på nätterna men sover han för bra håller mina bröst på att explodera och hans blöja börjar läcka. Så himla typiskt!
Vi har fått massa presenter från alla håll och kanter till Anton. Igår kom bror och Ingela hit och då fick vi fina kläder. Tjejerna blev så glada över att träffa dem, de är idolerna för tjejerna.
Våra grannar Hanna och Martin kom med en jättefin body och våra andra grannar Jasmina och David har donerat pojkkläder.
I veckan kom det här häftet teckningar från min klass 1B. Jag blev så glad. Jag saknar mina elever och kollegor. En del killar hade gjort röda hjärtan med mitt namn i, det är så man smälter.
I vår ska jag åka och hälsa på dem med Anton. Kram på er alla på Örbyskolan <3
Sen vi kom hem med Anton har vi fått fina blommor av min kusin Ann och Micke som är mitt kusinbarn. Det var jättefina blommor som gick i lila. Ledningen på mitt jobb skickade jättefina tulpaner och en jättesöt nalle som pryder Antons säng. Min pappa och fru Helena kom och hälsade på i onsdags och träffade Anton för första gången. Han fick strumpor och två bodysar från Schweiz. Tjejerna fick varsin tröja. Anton är helcool och nöjd med livet och gillar att gullas med. Hittills tar vi det lugnt med besök för det är mycket sjukdomar därute och det räcker att han matas med sina syskons bacillusker från förskola och skola. Jag ammar i och för sig, men ändå inte kul om han blir jättesjuk nu.
Sen när våren kommer och det blir lättare med promenader och jag kan röra mig mer kommer jag att höra av mig till er som vill träffas =)
Mary, vår BVC-sköterska kom och gjorde hembesök hos oss när Anton var 1 vecka gammal. Hon är så gullig och hon har hand om alla våra barn. Det känns tryggt att ha samma.
Nu är Anton lite mer än två veckor gammal och som sagt han sover 3-4 timmar i sträck på nätterna och sen är han jättehungrig. Han har varit på första BVC-besöket på BVC och där fick han beröm för viktuppgången. Han hade gått upp drygt 400 g på en vecka och vuxit 2,5 cm sen han föddes. Han vägde 3120 g när han föddes och var 48 cm lång. Han vägde tyngst vid födseln av våra barn.
Det är ändå kul att se likheten mellan våra barn, det är lika mycket hår på alla samt alla har den söta lilla pussmunnen och blågrå ögonen som förmodligen blir grönbrungula efter ett år som på tjejerna.
Ja vi är så stolta över våra guldklimpar och erhört tacksamma över att alla våra barn är friska!
Vi fick en tidig tid att komma till sjukhuset. Kl 07.10 skulle vi till avdelningen för kejsarsnitt. Kl 06.00 kom min bror Johan och hämtade Isa och Ebba, de skulle sova hos dem i Sollentuna en natt. Isa var nervös att sova borta så hon vaknade kl 03.00. Då vaknade även vi. Jag var också rätt nervös och pirrig. Innan vi åkte till SöS var jag tvungen att fasta samt duscha två gånger, en gång kvällen före och en på morgonen. Sen tog vi bilen till SÖS, vi var mycket förväntansfulla. När vi kom dit fick vi gå in och byta om på en gång. Fredrik försökte hitta en parkeringsplats så han kom lite senare. Efter vi hade klätt på oss snygga operationskläder och tagit Alvedon fick vi gå ner till operationssalen, där träffade vi kring 8 människor som skulle hjälpa till med vår pojke. Alla är alltid lika trevliga och den här gången var jag väldigt spänd. Jag tyckte att ryggmärgsbedövningen kändes väldigt mycket och hjärtat bankade snabbt och högt. När bedövningen hade kickat in började de att dra ut honom. Sen säger en sköterska att nu är han ute, men jag hörde inget skrik. Jag hann tänka väldigt mycket innan han till slut pep till och sen kom världens skrik.
Vilken lättnad!! Å tårarna rann nerför kinderna. Han var så perfekt och lik sina systrar som nyfödd. Tio fingrar och tio tår. Mörkt hår och en jättesöt pussmun.
Sen blev jag ihopsydd och vi fick åka till uppvaket. Anton var helt slut och bara sov. När jag började känna mina tår igen fick vi åka till avd 73. Där fick vi ett familjerum, tack och lov och Fredrik tog hand om mig på bästa sätt. Första dygnet sov Fredrik med mig och andra dygnet åkte han och hämtade tjejerna hos Johan.
På fredagen kom farmor Jill, Fredrik och tjejerna och träffade Anton. Det var helt overkligt. Ebba såg helt chockad ut, men båda blev glada. Vi bestämde oss för att tilltalsnamnet skulle vara Anton, fint namn efter gammelfarfar, Richard som mellannamn eftersom alla män på Fredrik och min sida har det som andra namn, Ebba och Isa ville ha med Lucas så då får han heta det i tredje namn.
Sen blev jag väldigt trött och tjejerna och pappa åkte hem. Den här gången har det tagit längre tid att komma tillbaka efter operationen, det är inte så konstigt iof. Jag är i alla fall en mycket stolt trebarnsmamma och jag är stolt över Fredrik som tar hand om mig och hemmet.
Onsdagen den 26 feb kl 12.00 kom farmor Jill hem till oss för att ta hand om Isa och Ebba när vi skulle på inskrivning. Vi fick träffa tre läkare inför snittet i torsdags. Vår barnmorska var samma läkare som hade tagit hand om Ebba för 3 1/2 år sen. Världens härligaste och det kändes som en trygghet när vi kände till varandra. Inskrivningen gick super och smidigt. Anledningen till att vi gjorde ett tredje snitt är att vi inte får föda andra vägen efter två snitt plus att Anton låg med rumpan neråt precis som Isa, men det gör inte mig något.
Ja nu är det inte långt kvar. Senast den 27 februari kommer Lillebror. Jag och tjejerna tar hand om varandra i och med att det går magsjuka på både förskolan och ev skolan. Det vill jag inte riskera när jag ska snittas och tjejerna ska till brorsan.
Idag ska jag tvätta lite bebiskläder och tänka ut vad jag behöver till BB.
